Jag har inte varit på de riktigt stora scenerna så jag kan inte jämföra med Ullevi eller Globen. Hursomhelst var det jättenervöst att kliva fram till micken och säga HO-HO. Kanske berodde det på att jag vet vilket arbete Tore har lagt ner på att få det riktigt proffsigt. (Bilden är lite retuscherad)
THIS IS THE HIGHWAY TO HELL, Mother fuckers!
Ett barn som inte skriker får ingen mat. När man är vuxen så skriker man mycket mindre, när skrek du sist? Glöm inte bort att skrika då och då, tänk om du tappar förmågan och står där en vacker dag och inte kan lätta på trycket ur djupet i din sargade rock`n rollsjäl. Innan du skriker till så kolla att ingen i din närhet lider av tinnitus, gå då iväg minst 50 m och vråla ut.
Ljuset är dels från en specialmodifierad halogenspotlight som Tore byggt av en gammal lampa som efter visst lödande fungerade. Den andra spotlighten lånades av Tores granne Cecilia. Det röda ljuset kommer från grovsoprumscellofan. Cirkeln sluts eventuellt, kanske kommer det röda cellofanet vandra vidare och hitta en ännu bättre miljö - vem vet?
Det enda som nu saknas är en gitarr. Den finurliga lilla micken som sticker ut åt höger i midjehöjd på bilden är till för att ta upp ljud från en eventuell gitarr. Om du har en sådan liggandes hemma på lagret, så att säga. Ring då upp mig på, min lilla telefon.... Om du har en grön gittar och den går sönder på festen så får du en ny. Vi byter nämnligen bara ut gröna gitarrer. (073-670 48 80) Frans och jag ska sjunga en låt och förklara varför det är på det viset.
1 kommentar:
Det känns rejält. Det här kommer att sätta minnen i folks hjärnor som de sent önskar att de kunde glömma!
Rocka på så ska vi se om jag kan få med mig en grön gitarr...
/Q
Skicka en kommentar